Uppgrävda ur sina gravar
Kranierna grävdes upp ur sina gravar år 1915 vid en arkeologisk utgrävning utförd av arkeolog Eskil Olsson. I nuläget besitter staten, det vill säga Statens historiska museer, äganderätten till de tolv kranierna. Statens historiska museer har sedan tidigare sagt sig vara villig att återlämna ett kranium som är märkt ”lappkvinna från Lycksele”.

Symbol för mörk historia
För många samer symboliserar de samiska skeletten och kranierna i statliga samlingar, själva kärnan av den kulturella kolonialismen och de därtill hörande strukturella övergreppen som begåtts mot det samiska folket i Sverige. Ruonala-kranierna har för många kommit att representera Sveriges mörkare, rasbiologiska förflutna, där avlidna samer grävdes upp ur kristna gravar. Deras kranier användes för att måttbestämma och fastställa den samiska rasens underlägsenhet gentemot den nordiska rasen.

Förpliktelser
Svenska kyrkan har i en egen utredning visat på vikten av att de samiska mänskliga kvarlevorna återförs och eventuellt återbegravs. Sverige har folkrättsliga förpliktelser gentemot det samiska folket genom den av Sverige, i FN:s generalförsamling antagna urfolksdeklarationen (artikel 12:1-2):

• Indigenous peoples have the right… to the use and control of their ceremonial objects; and the right to the repatriation of their human remains, och
• States shall seek to enable the access and/or repatriation of ceremonial objects and human remains in their possession through fair, transparent and effective mechanisms developed in conjunction with indigenous peoples concerned.

Chans för regeringen
- Nu har regeringen chansen att ta ett aktivt ansvar för att inleda en försoningsprocess med det samiska folket, säger Sametingets styrelseordförande Lars-Anders Baer.

Etiska värden
Sametinget anser att kvarlevornas etiska och religiösa värden väger tyngre än dess vetenskapliga värden och vill att
samtliga kranier tills vidare deponeras på Ájtte fjäll- och samemuseum i Jokkmokk.
- Att återföra kranierna blir en viktig symbolhandling. Staten måste erkänna kränkningar mot det samiska folket i det förflutna och försöka gottgöra dem, avslutar Baer.