Mentorprogrammet Bihkedäjja
Mentorprogrammet Bihkedäjja pågick under ett år och betydde mycket för både mentorerna och lärlingarna. De äldre skrev ett upprop för att uppmuntra den äldre generationen att tala samiska i vardagen.
Syftet var att få fram fler muntliga talare och att stimulera språkmedvetenhet och aktiv användning av sydsamiskan som är ett starkt hotat språk. Projektet har uppnått mycket goda resultat och inte bara hjälpt lärlingarna utan också stärkt mentorerna.
Vardagen viktig
Vi ser vikten av att revitaliseringsinsatser sker lokalt. Det handlar om att börja använda språket i sin vardag. Där kan våra modersmålstalare göra skillnad och inspirera. Som modersmålstalare har man språket naturligt och kan vägleda andra.
Nöjda mentorer
Modersmålstalarna har gått ut med ett offentligt upprop för att få fler äldre att ta sitt ansvar och våga prata sydsamiska igen. Elias Torkelsson, som deltagit som mentor i projektet, är en av dem.
- Att vara mentor och aktivt börja använda mitt språk igen har gett mig så mycket. Det är viktigt att vi äldre tar plats och använder vårt språk, säger han.
Upprop från den äldre generationen
"Då vi började skolan blev vårt språk förbjudet av den svenska staten, och nu ber samma stat oss om att tala det igen. För många av oss har det tagit tid att vänja oss att saemiestidh, tala samiska, igen. Även vi, som är modersmålstalare kan vara ovana", skriver mentorerna i uppropet och fortsätter:
"Tack vare minoritetslagen och förvaltningskommunerna har det samiska språket fått en ny chans att överleva i framtiden och till kommande generationer. Genom lagens stöd får vi förståelse att det vi drömt om kan bli verklighet. Men ingen annan än vi själva kan rädda vårt språk. Det är vi samer som själva måste tala vårt språk. - - - Vi antar utmaningen. Vi är beredda att göra det som krävs för att sydsamiskan ska bli ett levande språk, även bland barn och unga igen.
- - -
Med denna skrivelse uppmanar vi andra äldre att börja tala vårt språk. Det är vi som har kunskapen och kan vägleda de kommande generationerna precis på samma sätt som våra äldre vägledde oss. Vi saknar den tiden då vårt språk var starkare. Nu är det vi de som är de äldre. Vi får hjälpas åt. Genom mentorprojektet har vi lärt känna de unga. De unga längtar efter äldre som tar ansvar, som inte talar om att allt var bättre förr. Vi, båarasåbpoeh, äldre samer kan inte längre stå vid sidan om och bara se på. Vi som är mentorer axlar vårt ansvar och kommer inte längre vara tysta."
