Det är väldigt få i dagens föräldrageneration som är sydsamisktalande och de familjer där bägge föräldrarna är sydsamisktalande är ännu färre. I stora delar inom det sydsamiska området finns nästan inga förstaspråkstalare alls.

Sydsamerna är spridda över ett stort geografiskt område. Det pågår en förlust av känslomässiga band till språket, eftersom det finns generationer som ej har haft kontakt med språket i tidig ålder.

Föräldrar som behärskar sydsamiska har en stark vilja att överföra språket till sina barn. Förskolorna är den institution som kan ersätta/stödja/komplettera språköverföringen till barnen om detta inte kan ske i hemmet. Det behövs stödjande insatser till föräldrarna samtidigt som barnen går på samiskspråkig förskola. I dagsläget finns ingen förskola på svensk sida där barnen helt tas om hand på sydsamiska. I Norge finns en sydsamisk förskola.

Attityderna till språket har ändrats så att det är mer “tillåtet” att försöka tala och språkpoliserna är färre. Nya språkarenor som kurser i slöjd, sociala medier, språkprojekt, språkkonferenser och språkbad tillkommer i viss mån och nya fackböcker, barnböcker och ordlistor har också tillkommit. Film på samiska och med samisk tematik har en potential.

Medieutbudet på sydsamiska är litet. Det behövs dagliga sändningar av sydsamiska program på radio och TV. Det finns ett obegränsat behov av insatser. Det behövs ett fungerande utbildningssystem, lärare, läromedel, kurser på olika nivåer och för olika målgrupper, återkommande språkbad, sydsamisktalande resurspersoner, strukturer med sydsamiska som målspråk, kurser på talets grund till exempel genom den s.k. ulpan-metoden.