Bures,

Vilken glädjens dag vi har idag.

Jag är Lars Miguel Utsi. Det är speciellt att vara här på en tillställning som denna.

Jag är uppvuxen i Arjeplogs kommun, sju mil norrut härifrån. När jag gick skola här var det samiska språket ganska dolt, för mig i alla fall. Det var sällan som jag hörde eller såg samiska här. Samiskan verkade vara något som bara hördes i våra hem och byar och inte alls i den offentliga miljön. Min farmor och farfar växte också upp här i trakterna. De hade troligen en annan upplevelse än vad jag hade. Då pratade man på samiska med grannarna och pitesamiskan var så stark i trakten så att farmor och farfar till viss mån lärde sig pitesamiska så att de skulle kunna kommunicera väl med alla i omgivningen.

Mycket har hänt med samiskan sen dess. Samhället har tryckt ner samerna och försökt utrota våra språk. Man såg ner på språken, barnen fick inte lära sig sitt modersmål, våra seder accepterades inte och på så vis försökte man utrota vårt språk, kultur och levnadssätt.

Men nu märks en ny rörelse. Under min levnadstid verkar något ha förändrats. Det samiska samhället har stärkts och nu ökar intresset för språken. Samtidigt har förståelsen om våra rättigheter också ökat och staten tar hänsyn till dem mer och mer. Det går långsamt, men vi fortsätter arbeta hårt med detta. Idag tar vi ett stort kliv framåt för pitesamiskan. Ett nytt skriftspråk. Det är inte alla som tycker att det är klokt att ännu ett skriftspråk normeras. Men jag tycker det är klokt.

Jag förstår varför brukare av mindre språk vill ha ett separat skriftspråk. Med få språkbrukare ger ett nytt skriftspråk motivation, styrka och stolthet. Ett nytt skriftspråk ger mer resurser till språket, och speciellt för språk med väldigt få talare är det mycket att vinna och lite att förlora med ett nytt skriftspråk. Detta kommer att främja förutsättningarna mycket för de pitesamiska språkbrukarna. Och detta är också en rikedom för oss alla i Sápmi, att vår kultur och våra språk frodas.

I 2016 normerades det umesamiska skriftspråket. Sedan dess ser jag att intresset för umesamiskan har ökat. I december ifjol, när den nya umesamisk ordboken släpptes, deltog flera hundra på den tillställningen. I höst kommer Samernas Utbildningscentrum att hålla en kurs i umesamiska, och kursen är redan fulltecknad. Genom att ett skriftspråk godkänns öppnas många möjligheter att främja språket.

I våras har Sametinget föreslagit till staten att etablera två nya språkcentrum, i Giron och Johkamohkki, så att hela svenska sidan av Sápmi ska få stärkta språkinsatser. Dessa språkcentrum ska stödja alla samiska språken i Sverige, så även pitesamiskan.

Jag är här för att företräda Sametinget. Jag är vice styrelseordförande och ordförande i språknämnden.

Men innan det minns jag valet under våren 2017 och valkampanjen. Då hade vi en valdebatt här i Arjeplog. Då lyftes det frågor om pitesamiskan, redan då var intresset stort för detta. Minns också efteråt, när jag tillträtt det här jobbet. Då fick jag träffa den pitesamiska språkgruppen, i december 2017, nästan två år sedan. Vi pratade om pitesamiskans framtid, vilka behoven var och vilka förväntningar som fanns, särskilt i förhållande till normeringen av skriftspråket.

Jag kommer ihåg från det mötet att ni, språkbrukare, lyfte ett tydligt behov: det viktigaste var att det pitesamiska skriftspråket skulle normeras. Nu är det gjort.

Nu börjar en rolig tid. Det är dags att tänka på nästa steg. Vad vill ni ska göras nu för pitesamiskan skull? Vilka förväntningar och drömmar har ni för språket? Dessa tankar vill jag, vi i språknämnden och i Sametinget gärna höra. Vi ska under det kommande året utforma en språkstrategi och handlingsplaner för varje språk, och det arbetet påbörjas under hösten. Då passar det mycket bra att nu formulera era förväntningar och drömmar för pitesamiskan. Från Sametingets sida kommer vi arbeta hårt för att pitesamiskan och alla våra samiska språk ska utvecklas väl.

Jag väntar med glädje på den dagen, någon gång i framtiden, då det blir likadant för mig som för min farmor och farfar. Att jag också lär mig pitesamiska genom att det används så mycket här i trakterna.

Det blir en bra början att jag avslutar mitt tal med några ord på pitesamiska, så gott jag kan i alla fall.

Idag är jag glad och stolt. Jag vill å Sametingets vägnar, språknämndens vägnar, och från mig själv, önska alla stor lycka och god framtid med språket, då vi idag har den stora äran att fira att Sápmi har berikats med ett nytt skriftspråk. Till alla som har hållit det pitesamiska språket vid liv och gjort detta möjligt – Tack.

Lars Miguel Utsi

Vice styrelseordförande, ordförande i språknämnden