torsdag 28 mars 2024
andra urfolk

Andra sanningskommissioner

Från 90-talet och framåt har det bildats sanningskommissioner på olika håll i världen. De har arbetat på olika sätt och sett olika ut. Vi kan lära oss av dem och dra nyttiga erfarenheter. Här är några exempel på internationella sanningskommissioner.

Sannings- och försoningskommissionen i Sydafrika

Efter avskaffandet av apartheid i Sydafrika beslöt Sydafrikas parlament år 1995 att tillsätta en sannings- och försoningskommission (TRC). 17 ledamöter utsågs, en av de mest kända är Desmond Tutu. Sannings- och försoningskommissionen TRC hade upp till 350 anställda och en budget på 18 miljoner dollar per år. Den var uppdelad på tre olika kommittéer: en som samlade in vittnesmål, en som hanterade ansökningar om amnesti, och en som lade fram rekommendationer för ett gottgörelseprogram. Över tusen hearings genomfördes på olika platser. 7 112 ansökningar om amnesti kom in, endast 849 godkändes.

Den slutliga rapporten kom 1998 och bestod av fem volymer. Sanningskommissionen TRC fick stor internationell uppmärksamhet och innebar trots motstånd och kritik en vändpunkt i Sydafrikas historia.

Kommission för historiskt klargörande i Guatemala

Efter inbördeskriget i Guatemala kom regeringen och de tidigare rebellerna överens om att etablera en kommission för dokumentation av övergreppen mot de mänskliga rättigheterna och våldshandlingar begångna 1962-1996. Kommissionen för historiskt klargörande (CEH) bestod av tre personer som inledde sitt arbete 1997. Arbetet utfördes i flera faser med upp till 200 anställda och en budget på 11 miljoner dollar. 7338 vittnesmål samlades in från 2000 byar och samhällen, förutom tusentals vittnesbörd som två tidigare projekt dokumenterat.

CEH:s rapport släpptes i februari 1999 under en känslosam ceremoni med tusentals närvarande. Det visade sig att 93 % av begångna våldshandlingar hade begåtts av militären. Folkmord hade drabbat Maya-folket i fyra regioner. Rapporten innehöll ett kapitel med rekommendationer som ännu inte genomförts i någon större utsträckning. De flesta bakomliggande orsaker till konflikten består, inklusive rasism, stor fattigdom och brist på rättvisa.

Granskning av bortförda barn hos aboriginer i Australien

I Australien tillsattes 1995 en kommission som skulle granska tvångsomhändertagandet av aboriginernas barn. Den bestod av tretton personer, två män och elva kvinnor. 777 inlagor samlades in. Den första rapporten hette Bringing them home (1997) och följdes av ytterligare två rapporter.

Officiella ursäkter framfördes, år 2008 även av Australiens premiärminister i landets parlament i närvaro av aboriginer, men kraven på kompensation har hittills avfärdats.

Relationen mellan urfolk och nybyggare i Kanada

Kanadas regering inrättade 1991 en kommission som skulle undersöka förhållandet mellan urfolken och majoritetssamhället. Rapporten blev en omfattande redogörelse av relationen mellan urfolk och nybyggare under 500 år. Internatskolornas verksamhet fick särskild uppmärksamhet. Rapporten innehöll rekommendationer för försoning och upprättelse. Kanadas regering framförde officiellt en ursäkt 2008 vilken följdes av kompensatoriska åtgärder. Efter den första rapporten inrättades en sanningskommission för att dokumentera vittnesmål och informera allmänheten om internatskolornas systematiska övergrepp. Försonings- och upprättelseaktiviteter har ägt rum där kyrkliga organisationer, föreningar och samhällsinstitutioner har involverats. 2013 startades en slags fredlig proteströrelse kallad Idle No More av fyra kvinnor, som kan ses som ett led i upprättelsen av urfolkens värdighet och rättigheter.

Kanadas urfolksminister meddelade på Permanent Forum för urfolk i New York i maj 2016 att man avser ta in Urfolksdeklarationen i landets lagstiftning. Det är ett stort steg framåt, särskilt med tanke på att Kanada år 2007 röstade nej till Urfolksdeklarationen i FN:s generalförsamling.

© Sametinget 2024
Uppdaterad: 2016-06-09

Om Sametinget

Sametinget är både en statlig myndighet med förvaltningsuppgifter och ett folkvalt samiskt parlament med uppdraget att verka för en levande samisk kultur i Sverige.

VISSELBLÅSARFUNKTION

E-FAKTURA

Myndigheten

Sametinget är en statlig myndighet under regeringen, med särskilt ansvar för språk, kultur och rennäring.

Det folkvalda organet

Det folkvalda parlamentet består av 31 ledamöter som träffas till plenum tre gånger per år. Styrelsen är ytterst ansvarig för Sametingets verksamhet.

Kontakt

Sametinget
Box 90
981 22 GIRON / KIRUNA

Vid rekommenderad post använd adressen ovan!

Besöksadress: Adolf Hedinsvägen 58
Tel. 0980-780 30
E-post: kansli@sametinget.se
Org.nummer: 202100-4573

Kontaktformulär 
Så här behandlar vi dina personuppgifter

Tillgänglighetsredogörelse

Öppettider:
Mån-Fre 08.30-12.00, 13.00-15.00
Kring storhelger och under sommaren:
Mån-Fre 08.30-12.00

MenyPolitik
MenyPolitik
På www.samediggi.se använder vi cookies för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att fortsätta surfa godkänner du att vi använder cookies. Vad är cookies?