Tal vid jämställdhetskonferens 070420

Mötesordförande och deltagare på konferansen

Tillåt mig inledningsvis att på vägnar av Sametinget på svensk sida tacka för inbjudan till Nordisk samisk jämställdhetskonferens här i Oslo. Konferensens tema ”Makt och avmakt i ett könsperspektiv” bör ju vara ett lockande och intressant tema för alla som är intresserade av politik, och same- och urfolkspolitik i synnerhet.

Frågan om makt och avmakt har länge varit ett stående tema när man talat om relationen mellan de samiska –norska/finska/svenska/ryska samhällena sedan efterkrigstiden. Att lägga in frågeställningen om makt och avmakt i ett jämställdhetsperspektiv är dock en senare företeelse som nu får ett större utrymme både i den samiska samhällsdebatten såväl som i den internationella diskussionen om urfolks rättigheter.

Samernas och de nordiska nationalstaternas gemensamma koloniala arv är på många sätt komplext. Maktrelationen i ett könsperspektiv har sällan uppmärksammats av manliga samiska politiska nätverk. I det koloniala arvegodset finns en strukturell/institutionell diskriminering inbyggd som både är en konsekvens av en maktordning där samerna som folk är underordnade, och av att denna maktordning återskapas och permanentas genom en svårgenomskådlig samverkan mellan strukturella villkor, institutionella arrangemang och individuella val och handlingar. Denna strukturella/institutionella diskriminering har också skapat mekanismer så att makten på något sätt överordnats minnet.

Dessa ovan beskrivna koloniala strukturer och mekanismer återfinns till en del i de samiska samhällena, vilket också motverkar jämställdhetssträvandena.

Samerna och andra urfolk och berörda stater håller nu på att frigöra sig från dessa koloniala strukturer. I diskussionen om utformandet av bl.a. ett samiskt självbestämmande måste jämställdhetsfrågorna få en mer framträdande plats.

Sametinget på svensk sida har sedan tingets tillkomst 1993 haft en tydlig manlig dominans. Det senaste valet till Sametinget 2005 resulterade i att det är 21 män och 10 kvinnor som sitter i den folkvalda församlingen. Sametingsvalet på norsk sida som också genomfördes 2005, kom att bli det riktiga trendbrottet, där kvinnorna för första gången är i majoritet i plenum.

Den sneda könsfördelningen i bl.a. den folkvalda församlingen i Sametinget på svensk sida och även inom ramen för Samiskt Parlamentariskt Råd har uppmärksammats. Sametinget på svensk sida antog i oktober 2004 ett jämställdhetsprogram. I programmet konstateras att samerna vill ha ett större självbestämmande och få större möjligheter att påverka sina liv och samhällen, samtidigt som kvinnor i det samiska samhället uppenbart diskrimineras på grund av sitt kön. I jämställdhetsprogrammet framhålls att denna diskriminering på grund av kön även drabbar män. Ett samhälle där möjligheterna och förutsättningarna styrs av vilket kön du har begränsar allas våra möjligheter att bygga upp ett hållbart samhälle. Jämställdhetsprogrammets övergripande mål är att ge samiska kvinnor och man samma rättigheter, möjligheter och skyldigheter inom alla områden i livet. Det gäller eget arbete och försörjning, inflytande i samhället, vård av hem och barn och kroppslig integritet.

Beträffande Sametinget fastställdes att målet skulle vara att den folkvalda församlingen skall ha en jämn könsfördelning senast år 2013. Delmålet var också att efter Sametingsvalet 2005 skulle det underrepresenterade könet utgöra minst 30 % av ledamöterna, vilket också uppnåddes vid valet 2005.

En annan viktig reflektion som bör göras att är utvecklingen beträffande jämställdhet rent generellt i det samiska samhället följer mer och mer de mönster och trender som finns i de omgivande nordiska samhällena. Andelen kvinnor i svensk politik, förvaltning, forskning har ökat markant, medan andelen kvinnor fortfarande är marginell inom ledande befattningar inom näringslivet. Denna trend har också fått ett genomslag i det samiska samhället och på samma sätt som i det svenska samhället är det svårt för kvinnor att nå högre positioner inom näringslivet.

I de traditionella samiska näringarna som exempelvis rennäringen är denna tendens tydlig. Detta har bl.a. sin förklaring i att den svenska rennäringslagstiftningen, trots könsneutral lagtext, fortfarande baseras på en patriarkal och strukturellt diskriminerande ideologi.

Utmaningarna för samerna på norsk, finsk, svensk och rysk sida är många. Jag vill i detta sammanhang understryka att samernas strävan till ökat självbestämmande som ett folk kommer att misslyckas om jämställdhetsperspektivet saknas och kvinnor och män inte deltar i det politiska livet på lika villkor. Avslutningsvis vill jag önska jämställdhetskonferensen goda och fruktbara förhandlingar.

Tack!