Regeringen kränker samers mänskliga rättigheter

Det här är ett typiskt exempel på den svenska statens dubbla agenda: en som gäller urfolk i andra länder, och en som gäller urfolket i Sverige, samerna.
Sverige har en självbild av att vara ett land som kämpar för de mänskliga rättigheterna och som ett land som försvarar förtryckta grupper, minoriteter och urfolk i enlighet med internationell rätt. Den kampen tycks inte omfatta samerna.

Sverige erkände visserligen samernas status som urfolk 1977, men erkännandet har tyvärr inte gjort några betydande avtryck i den svenska samepolitiken. Än idag är Sveriges ambitionsnivå låg. Sverige har inte, till skillnad från Norge, ratificerat den viktigaste internationella konventionen om urfolks rättigheter; ILO:s konvention nr 169 om ursprungsfolk och stamfolk i självstyrande länder. Till skillnad mot Finland så har Sverige inte ens slagit fast samers status som urfolk i grundlagen.

Samers situation idag är ett direkt resultat av historien, av koloniseringen och av den statligt sanktionerade diskriminering som har följt i koloniseringens spår. Fördomar och rasism har varit återkommande inslag i samers historia i Sverige. Regeringen har ett ansvar för att åtgärda de historiska följderna och för att i samverkan med samer återföra och garantera deras rättigheter.

En direkt effekt av att staten inte tagit sitt ansvar är de motsättningar och den diskriminering som finns i lokalsamhällena. Samer trängs undan, rättigheter urholkas, näringarna hotas och samer upplever diskriminering i sin vardag, i sina kontakter med skola, omsorg och lokala myndigheter. För att komma till rätta med situationen måste staten stå för konsekvenserna och kostnader istället för att överlåta åt domstolar och lokalsamhälle att lösa de mycket komplexa problem som staten bidragit till att skapa.

De senaste tjugo åren har staten definierat och tolkat det samiska folkets rättigheter i ungefär lika många utredningar. Regeringen har nu skrivit en ny utredning, promemorian ”Vissa samepolitiska frågor” (Ds 2009:40), och planerar att under våren 2010 lägga fram en ”sameproposition” som ska ta ställning till de senaste årens utredningar om samer och samers rättigheter. Vi avvisar promemorians förslag, vilka står i strid med såväl Sveriges grundlag som Sveriges internationella åtaganden.

Icke-diskriminering och reell delaktighet för samer i frågor som rör dem är centrala delar i det internationella skyddet för samer som urfolk och nationell minoritet. Den internationella kritiken är dock entydig. Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter, FN:s kommitté mot rasdiskriminering och FN-kommittén för mänskliga rättigheter har upprepade gånger kritiserat Sverige för att inte bereda samer möjlighet till reellt deltagande i beslut som rör dem.

Regeringen föreslår i promemorian en ny konsultationsordning mellan Regeringskansliet och Sametinget, men under arbetet med promemorian har samisk delaktighet, samiska röster och samiska perspektiv lyst med sin frånvaro. Förslaget om ökat samiskt inflytande framstår därför inte som trovärdigt varken bland samer eller i majoritetssamhället.

Den nya konsultationsordningen föreslås dessutom träda i kraft efter att regeringen i vår lägger fram ”samepropositionen”. Vi ställer oss frågande till hur regeringen planerar att säkerställa samisk delaktighet i framtagandet och beslutandet av denna proposition.

Vi kräver en ny ordning, där samer har möjlighet att delta, utöva inflytande och påverka beslutsfattandet i frågor som rör dem på alla nivåer i samhället.

Vi efterlyser en politik som tar sin utgångspunkt i samers rättigheter som urfolk, och som tar avstånd från och bryter mot befintliga diskriminerande strukturer. På så sätt kan staten säkerställa de samiska språkens, den samiska kulturens och de samiska näringarnas fortlevnad och utveckling i enlighet med Sveriges folkrättsliga åtaganden.

DO och Sametinget kommer med anledning av det akuta läget att initiera ett arbete för att tillsammans med övriga nordiska diskrimineringsombudsmän och sameting driva på en utveckling som bidrar till att samers mänskliga rättigheter inte utsätts för kränkningar.

Sara Larsson
Sametingets styrelseordförande

Katri Linna
Diskrimineringsombudsman